Rojalist? Javisst!

Jag har alltid varit ambivalent när det kommer till frågor som rör det svenska statskicket. Sverige har traditionellt sett varit en monarki, och visst har monarkin ett symboliskt värde som för samman svenskarna. Samtidigt står kungahuset för massor som inte representerar Sverige i stort idag. Att ämbetet ärvs kan ses som icke demokratiskt och för gammalmodigt för dagens moderna och fria samhälle.

Inte för att jag brytt mig så mycket, egentligen. Vem går runt och tänker på kungen varje dag? Jag har då aldrig förstått mig på hur Svensk Damtidning fått ekonomin att få ihop. Jag har likt många andra gått och smågrämt mig över kungens högst tvivelaktiga beteende, men inte funderat över monarkins funktion och symbolvärde eller ifrågasatt dess existens.

Idag kom jag på andra tankar. I min jakt på min sanna partitillhörighet (om det nu går att utröna på den svenska alltmer homogena politiska kartan…) besökte jag idag mitt första möte med LUF, Liberala Ungdomsförbundet. Temat för diskussionskvällen var Republik. Till min stora förvåning möttes jag av ett rum fullt av republikaner. Republikaner som i människor som vill ha bort kungen.

Jag fick höra jämförelser med USA, där ”The American Dream” ansågs representera det amerikanska levnadssättet och USA i stort på ett bra sätt. Ska då monarkin representera Sverige? Behöver vi ens en så icke demokratisk och förtryckande symbol? Vi offrar ju faktiskt individer – kungafamiljen kan inte välja själva att födas in i ett sådant yrke. Och statligt finansierat till råga på allt!

Ju mer jag hörde argumenten emot den svenska monarkin, desto mer blev jag för den. Lilla Sverige har faktiskt inte mycket att samlas kring och vara stolta över. Den svenska monarkin representerar den svenska historien och vårt arv. Det går inte att sätta likhetstecken mellan en amerikansk slogan och en svensk nationalsymbol. De två länderna har vuxit fram på fundamentalt skilda sett – USA är ett ungt land som bildades genom revolution, Sverige är ett land med lång historia som vuxit fram genom tradition.

Ett land har flera symboler. Kungahuset är en av dem, men Melodifestivalen, det svenska språket, frihet, kollektivitet, ödmjukhet, mellanmjölk, fredagsmys och hus med röda knutar är lika legitima delar av Sverige och den svenska identiteten. Individen själv väljer vilka faktorer ur landets kultur som den identifierar och känner tillhörighet med. Mångfalden i nationella symboler visar också på ett lands mångfald och komplexitet. Om vi väljer bort symboler för att de inte passar alla, hur förstående och liberala är vi då?

Dessutom ger det svenska kungahuset Sverige global medial uppmärksamhet. Tyskar, Schweizare och andra länder frossar i skvaller om prisar och prinsessor. Detta är viktigt för Sverige som annars kan ha svårt att utmärka sig i mediebruset. Och det faktum att Svensk Damtidning går runt visar att även det inhemska intresset för kungafamiljen är stort.

Trots monarkins brister är den en viktig nationalsymbol för Sverige som bör bevaras.