En resa till drömlandet

Idag fick jag möjligheten att göra ett studiebesök på DN:s ledarredaktion. Efter en rundvandring och inspirerande pratstund med DN:s otroligt skickliga politiska chefredaktör Peter Wolodarski fick jag också medverka vid ett morgonmöte där samtliga ledarskribenter träffades för att gå igenom vad som skall skrivas i morgondagens tidning. Besöket var otroligt lärorikt, och förutom de nya kunskaper i sakfrågor som jag fick under mötet var det tre generella huvudpunkter jag slogs av:

Det första var hur öppen arbetsplatsen var. Måhända att jag som ungdom inte varit på många arbetsplatser och därmed inte har så många referenser; men jag inser vikten av öppenhet inom journalistiken. Det är i mötet och i samtalet med andra som vi inspireras och förstår nya perspektiv – nödvändigt för objektivt och nyanserat rapporterande.

Det andra var hur viktig humorn är inom yrkeslivet. På mötet skämtades och skrattades det med jämna mellanrum, parallellt med professionella yrkesuttalanden och effektiva beslut. Att ha roligt på arbetsplatsen är fundamentalt, eftersom glädjen lyser igenom i det du skriver eller i hur du uttalar dig.

Det tredje var den stora ödmjukheten och respekten. Till och med jag fick chansen att uttala mig, och alla lyssnade och gav respons. I ett demokratiskt samhälle har vi alla en skyldighet att ge andra rätten att uttrycka sig. Vi har också skyldigheten att ge respons till andra människors uttalanden efter vår egen förmåga. Detta leder till diskussion, vilket i sin tur leder till förståelse, tolerans och utveckling.

Att arbeta som ledarskribent vore i mina ögon ett fantastiskt yrke. Idag har jag fått resa till drömlandet. Tack. 

Aldrig kläder för andra

Jag blev otroligt upprörd när jag läste en artikel om sommarklädsel i lördagens DN. Förutom att rekommendera sval klädsel som är lämplig för kontoret gjorde DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing flera uttalanden om kläder och klädmoral. Hon säger: ”Vi har liten insikt i hur vi beter oss inför andra. Vi sitter i våra minishorts på bussen och svettas där någon annan ska sitta. Det är inte okej att gå in i bussen eller butiken i sin nakenhet.” Hon fortsätter: ”Kläder har man inte för sin egen skull.”

Jag är av en helt annan åsikt. Kläder är i min mening ett sätt att uttrycka sig. Dina klädval kan spegla din personlighet likaså som dina åsikter. Vissa ser kläder som ett nödvändigt ont, andra som en livsstil. Inget förhållande till kläder är felaktigt. Det avgörande är att dina klädval är individuella och utefter dina egna premisser.

Jag klär mig inte för samhällets skull. Jag klär mig inte för din skull och sannerligen inte för Magdalena Ribbings skull. Jag klär mig för min egen skull. I vårt demokratiska samhälle är det nödvändigt med valfrihet och yttrandefrihet. Likaså är klädfrihet en nödvändig byggsten för demokratin.

Det är ofrånkomligt att vi påverkas både medvetet och omedvetet av samhällets normer och trender när det kommer till klädval. Men tyvärr Magdalena - jag är övertygad om att jag aldrig kommer tänka: ”Nej, jag bör nog inte ta så korta shorts idag ifall jag skulle svettas och det skulle kunna göra någon annan obekväm…”

10 år i helvetet? Ja tack!

Moderaterna föreslog i dagens DN att inför skolplikt från sex års ålder. Detta skulle innebära att skolplikten förlängs från nio till tio år. I artikeln beskriver Tomas Tobé, ordförande i Utbildningsutskottet, hur viktigt tidigt lärande och stimulans är för att man inte ska halka efter under resten av skolgången. Jag kunde inte göra annat än att hålla med. Trots att det är vanligast att barnen går i förskolan idag, finns det fortfarande kommuner där upp mot 25 % av barnen inte börjar skolan förrän de är sju år gamla. Förskoleåret är ett otroligt viktigt år, både för att börja upptäcka användandet av språket i nya sammanhang, och dessutom för att bli bättre på att interagera och samarbeta med andra.

I förskoleklasserna finns många socialpedagogiska resurser, vilket gör det lättare att tidigt upptäcka vilka elever som behöver extra stöd eller utmaningar. Därmed skulle det tidigare omdebatterade förslaget från tidigare nämnda person om att införa ett mognadstest i skolan inte behövas. Det innebär endast onödiga resurser som istället kan läggas på att förbättra den obligatoriska undervisningen i ung ålder. och på så sätt ge möjlighet till bedömning.

Tio års undervisning är alltså både bra för individen och samhället. Trots att många av dagens skoltrötta ungdomar kommer utbrista: Va? Ett år till i helvetet?