Nu har jag bestämt mig

Kvotering. För mig en av de allra svåraste politiska frågorna. Rätt eller fel?

Å ena sidan förstår jag de som är för kvotering. Än idag är ojämställda normer inpräntade på arbetsmarknaden. Jag förstår även rekryterarna själva: då de flesta som idag besitter rekryteringspositioner är medelålders män är det inte mer än logiskt att de anställer andra medelålders män. I de individer man känner igen sig i känner man lättare tillhörighett och förtroende; det är mänskligt.

Å andra sidan: om man ska göra skillnad i rekryteringsprocesser beroende på kön, ska det inte då också göra i fråga om ålder, etnicitet och andra skillnader mellan oss människor? Nej, är svaret. Kön, hudfärg eller härkomst ska inte betyda något i rekryteringsprocesser. Det avgörande är kunskap, erfarenhet och kapacitet.

Att acceptera kvotering innebär också att acceptera differentieringar i samhället. Som liberal tror jag på människan och dennas individuella och unika egenskaper. Jag är emot kvotering. (Åh, vad skönt att få det klargjort!)