10 år i helvetet? Ja tack!

Moderaterna föreslog i dagens DN att inför skolplikt från sex års ålder. Detta skulle innebära att skolplikten förlängs från nio till tio år. I artikeln beskriver Tomas Tobé, ordförande i Utbildningsutskottet, hur viktigt tidigt lärande och stimulans är för att man inte ska halka efter under resten av skolgången. Jag kunde inte göra annat än att hålla med. Trots att det är vanligast att barnen går i förskolan idag, finns det fortfarande kommuner där upp mot 25 % av barnen inte börjar skolan förrän de är sju år gamla. Förskoleåret är ett otroligt viktigt år, både för att börja upptäcka användandet av språket i nya sammanhang, och dessutom för att bli bättre på att interagera och samarbeta med andra.

I förskoleklasserna finns många socialpedagogiska resurser, vilket gör det lättare att tidigt upptäcka vilka elever som behöver extra stöd eller utmaningar. Därmed skulle det tidigare omdebatterade förslaget från tidigare nämnda person om att införa ett mognadstest i skolan inte behövas. Det innebär endast onödiga resurser som istället kan läggas på att förbättra den obligatoriska undervisningen i ung ålder. och på så sätt ge möjlighet till bedömning.

Tio års undervisning är alltså både bra för individen och samhället. Trots att många av dagens skoltrötta ungdomar kommer utbrista: Va? Ett år till i helvetet?

Att förändra normer kräver lagstiftning

Det finns så mycket som vi bara gör, utan att tänka. Det finns så många sätt vi beter oss på mot andra, utan att reflektera över det. Det finns så mycket som vi förväntar oss av andra, utan att fråga oss varför vi ens förväntar oss det - eller varför vi blir så chockade när våra förväntningar inte infrias. 

Samhällsnormerna har oss i ett järngrepp. Bra eller dåligt? Både och. Visst ger normerna trygghet, en mall att rätta sig efter. Samtidigt begränsar normerna individen att uttrycka sig. Normerna kan leda till grupperingar och segregering i samhället. "Dom" är si, "vi" är så. 

Vissa traditioner är direkt skadliga och försämrar livskvaliteten för människan. Jag tar könsstympning som ett exempel: i många kulturer hör det till att unga flickor får klitoris avskuren och ihop sydd för att bli ren och försäkra sin oskuld innan hon gifter sig och mannen ”öppnar henne”. Detta är ett otroligt smärtsamt och farligt ingrepp. Hur kan denna tradition leva vidare? Om jag gjorde det, min mamma gjorde det, och hennes mamma likaså, självklart vill jag att min dotter gör det. Det är så livets jargong går, tänker kvinnor som inte har mött en annan verklighet. 

Ett annat exempel är burka: vissa menar att kvinnor "väljer" att ha burka. Självklart, det är en del av deras tradition, och deras förfäder har gjort samma sak. Men utan deras starkt präglade uppväxt, hade de då i dagsläget valt att bära ett tungt, varmt och heltäckande tygstycke över hela kroppen så att man knappt kan se? 

Vissa traditioner bör inte få fortgå, men att hindra detta är svårt. Kanske krävs lagstiftning för att på långsikt lyckas upphäva järngreppet som normerna håller oss i? Det tror jag. Därför förstår jag att Frankrike förbjuder burka på offentliga platser. 

En död föder 10 nya

Över 20 länder är involverade i det krigshärjade landet Afghanistan, och har varit det i över 20 år. Sedan Sovjetunionen drog sig ifrån landet kring 1980 upplevde landet ett maktvakuum - och oroligheterna ledde till att talibanerna lyckades ta makten. Talibanerna förtrycker de civila, i synnerlighet kvinnor. Afghanistan har präglats av krig och blod de senaste årtiondena, och trots omvärldens omfattande militära och humanitära ingripanden syns ännu inget slut på förtrycket och olyckan.

Efter så lång tid och så mycket resurser måste omvärlden fråga sig om de verkligen agerat på rätt sätt. Enligt ordföranden för Svenska Afghanistan Kommittén ansluter sig 10 nya män till talibanerna för varje taliban som dödas, vilket sker varje dag. Hur kan detta komma sig?

Om västvärldens militära styrkor dödar "en taliban" dödas också en människa. En människa med bröder, systrar, vänner och bekanta. Att denna människa går bort väcker vrede mot omvärlden hos de civila i Afghanistan. Dessutom förstärks rädslan - oroligheter leder till att människor söker tillhörighet och trygghet, vilket historien lärt oss att extremistiska grupper i hög halt ger.

Är det alltså de rätta metoderna att tåga in med ännu fler vapen och död i syfte att stabilisera Afghanistan och hindra förtrycket  - om det endast föder otrygghet och fler talibaner? Nej - istället måste omvärlden verka för utbildning, ökad kunskap och trygghet. Genom att visa att det finns andra alternativ, och att alla individer (inklusive kvinnor) har rättigheter i samhället, kan man på lång sikt förebygga talibanernas fortsatta utbredning. 

Kvotering

Kvotering är ett sådant där jobbigt politiskt dilemma som så tydligt visar på din politiska ställning. Ämnet är så väl omdebatterat och omdiskuterat att det inte finns ett slut! Visst finns det klara fördelar med att kvotera in kvinnor på arbetsmarknaden inom områden som är mansdominerande - på så sätt ökar jämställdhet och fler förmågor i samhället får chansen att bidra till tillväxt och utveckling. Samtidigt blir risken att de inkvoterade inte ses som en del av kollegiet - utan som just "inkvoterade", egentligen ickevärdiga en tjänst. Detta skulle i så fall leda till ett större utanförskap och segregering på arbetsplatserna - och på lång sikt ökad ojämställdhet.

Många liberaler anser att kvotering är fel då man grupperar människor istället för att se dem som individer med egna förmågor. Det är individerna själva som blir värdiga en arbetstjänst - inte för att man föds in i en viss "grupp". Det är jag villig att hålla med om. Vi måste akta oss för att betrakta alla kvinnor som "kvinnor" och alla män som "män". Vi alla är olika och det är dessa olikheter som tar samhället framåt.

Samtidigt omöjliggör normer och osynliga lagar det för individer att arbeta med vad de är bäst på eller brinner för. Vissa arbetsområden är starkt mansdominerande och kvinnor får slåss med knytna nävar för att få chansen att ens visa vad de går för. För att bryta dessa starkt inetsade normer kanske det krävs lagstiftning och kvotering - för att ur ett långsiktigt perspektiv se till att regleringar inte längre behövs?

Jag har inte ett svar - jag kan inte säga om kvotering bör genomföras eller inte. Vad jag dock kan säga är att det finns en ljus och en mörk sida av alla samhällsföreteelser och att vi gör rätt i att bedöma båda innan vi fattar politiska beslut.

Being politically active

This winter, I decided to become politically active. I have always been very interested in politics and today’s society, and felt that I wanted to take it one step further. I began to research different youth organizations websites, and as I did, I was shocked: The majority of them seemed disorganized, unprofessional and unapprised. Either there were major spelling mistakes, or extreme and unjustified opinions.

Despite this, I finally found a political youth organization that matched up with my expectations: the biggest and most spread political youth organization in Stockholm, MUF (a part of the ruling party in Sweden today), seemed to offer interesting lectures and events. Unaware of my true partisan belonging, I applied and entered my first meeting a Wednesday in January.

I had an unexpected, inspiring and great experience:  After some mingling and conversation with well-read youths from all around Stockholm, a lecturer was invited and held a one hour lecture about equality politics and affirmative action. I went back the next week, and this time I learnt more about environmental politics from an expert. Since then, I have been entering MUF’s meetings once a week. I have met wonderful and inspiring people, and I have learnt a lot about different global and local issues, as well as how to write letters to a newspaper and debate.

The meetings were not about agitating for one point of view or one political message; they were about making young people aware of the society around them, understand different opinions and know how they can affect and make a difference. Therefore, it doesn’t matter if you don’t know your true partisan belonging or affair of the heart – you can still enter a political youth organization and have a great time.

In the future, I want to be able to play an important role in the society and participate in the shaping of it. Can you affect politicians by being involved in a youth organization? In order to be listened to and respected, you first of all need knowledge. And entering a political youth organization is a very good way to receive that knowledge.

So, young people from around the world – get involved! 

Having a twin child

Big global issues sometimes feel impossible to affect by yourself. Children poverty, hunger crisis, global warm up – how could you, a simple individual, possibly make a difference? To answer the question, I want to tell a story about a small girl and his grandfather:

A small girl is walking along the beach with her grandfather. The beach is filled with hundreds of starfish, washed up by the sea. The small girl throws the starfish back into the ocean one at a time with a constant eager. The grandfather notice the impossibility in the task: the girl will never be able to throw all the starfish back into the ocean, since they are simply too many. Therefore, he tells the girl: “Why are you wasting your time on such a task, it won’t make any difference.” The girl looks up, surprised, and responses: “But it matters to him”, and holds up a starfish before she throws it back into the ocean.  

This story demonstrates the importance of all of ours participation and contribution to a better world. Even though none of us can change the world in a trice, all can make a difference for someone - for a human being, for a starfish.

With this story in mind, I have decided to have a twin child. I won’t be able to prevent all children in the world from being hungry or miserable. However, I am able to improve the living conditions for one child. That is one step in the right direction. And I am a part of it. I encourage you all to do the same.

One opportunity to become a sponsor: http://www.barnfonden.se/?prcode=12i006

Groups and nationalism for identity - necessary or devastating?

What does it really mean to have a national spirit? And why is it important? I am proud of being a Swede: I am proud of Sweden's history, its current policies, values and foreign politics. However, the Swedish national spirit is not in comparison with other countries; for example, USA or France. There, the love of the nation is a lot more conspicuous. It may be since Swedish people in general, and Swedish norms in general, prevent being proud of your own achievements in public. It is also a ramification of the fact that Sweden, in comparison to other major nations, don't have such a luxuriating history to brag about as its neighbors.

Despite the differences in extent, nationalism in general has played an important role in human history. It has lead both to success in warfare and unity among people, as well as devastating wars and xenophobia. Is nationalism good? In a way, it is necessary. People need a national spirit in order to find an identity and feel a sense of belonging. This is especially demonstrated when people from the same country meet each other in another place of the world: even though they do not know each other, they feel a strong unity and safety when they are together. Humans are gregarious animals, and we need a nationality, and other groupings in the society, to find an identity.

However, it requires the individual to respect other groupings as well - to be curious and willing to understand other values and traditions. If we don't, it will give procrastination to the devastating consequences of nationalism and grouping. If we do, we may take on step towards a peaceful, safe, trusting and nuanced world.

China’s economy

“Our country must develop. If we do not develop then we will be bullied. Development is the only truth”. This is a quote by Deng Xiaoping, and it represents the dogma of the Communist Party which has formed the economic politics of China in the latest years. It was found in a special report on China’s economy in The Economist. The dogma is truly in line with the rapid growth of the Chinese GDP in the latest 20 years, which measured at purchasing-power parity, already overtakes America.

However, the surplus is disproportionate. Some argue that the top tenth of urban families are about 26 times better of then the bottom ten. Economic iniquity has consequences: China has the world’s largest luxury market. Another point is that the Chinese households cannot spend enough to respond the country’s enormous production. This has led to malinvestments, which many classify as overinvestment, with ghost cities and piles of waste. To ameliorate the situation, a more judiciously distributed budget needs to be implemented by the government. How will China be able to increase the household consumption? First of all, the rate needs to be liberalized. Today, the rate is controlled by the state, which asserts the Chinese banks enough profit and large margins. But it is on cost of the worse well of, who in their economic insecurity avoid consumption, or choose to circumvent the system. China needs higher interest rates in order to liberate consumption.

 Another way to lift consumer spending is for the government to invest more in social security. Even though progress has been made, the social security, including pensions or health insurance, still only reaches a small part of the population. China also ought to repeal the country’s household registration system. This system limits social services for rural immigrants, which leave them unsettled and unwilling to spend. If the people feel secure about the future, the need to save money decreases.

As China has reached an important role in world trade, it can leave its dogma of development, perhaps as much as to not see development as an imperative. China can instead start focusing on developing the country’s social security in order to increase consumer spending and thereby contribute to a more sustainable depletion of the world’s limited resources.  

Source: The Economist, May 26th 2012

Relaxing

If I were to choose one of my greatest weaknesses, it would be my inability to do nothing. During my whole childhood, I have had a lot of free time activities. As the ambitious girl I am, I have therefore developed a great ability to organize my daily life and be effective. Undoubtedly, this has helped me significantly - I have a great discipline when it comes to starting with assignments in time, and I am never stressed in school. On the other hand, the "always being effective need" has some negative consequences as well: it comes with an inability not to be effective. An inability to do "nothing".

If I have spent a whole day without doing something in particular, I tend to become stressed. It's silly, because the majority of the population would find this relaxing.

In my opinion, it is extremely important to put the musts and organization away sometimes - and that is why I keep challenging myself to develop that. As an exchange student this coming year, I will do my very best to do "nothing" more regularly. Because "nothing" is actually something.