Kvotering är ett sådant där jobbigt politiskt dilemma som så tydligt visar på din politiska ställning. Ämnet är så väl omdebatterat och omdiskuterat att det inte finns ett slut! Visst finns det klara fördelar med att kvotera in kvinnor på arbetsmarknaden inom områden som är mansdominerande - på så sätt ökar jämställdhet och fler förmågor i samhället får chansen att bidra till tillväxt och utveckling. Samtidigt blir risken att de inkvoterade inte ses som en del av kollegiet - utan som just "inkvoterade", egentligen ickevärdiga en tjänst. Detta skulle i så fall leda till ett större utanförskap och segregering på arbetsplatserna - och på lång sikt ökad ojämställdhet.
Många liberaler anser att kvotering är fel då man grupperar människor istället för att se dem som individer med egna förmågor. Det är individerna själva som blir värdiga en arbetstjänst - inte för att man föds in i en viss "grupp". Det är jag villig att hålla med om. Vi måste akta oss för att betrakta alla kvinnor som "kvinnor" och alla män som "män". Vi alla är olika och det är dessa olikheter som tar samhället framåt.
Samtidigt omöjliggör normer och osynliga lagar det för individer att arbeta med vad de är bäst på eller brinner för. Vissa arbetsområden är starkt mansdominerande och kvinnor får slåss med knytna nävar för att få chansen att ens visa vad de går för. För att bryta dessa starkt inetsade normer kanske det krävs lagstiftning och kvotering - för att ur ett långsiktigt perspektiv se till att regleringar inte längre behövs?
Jag har inte ett svar - jag kan inte säga om kvotering bör genomföras eller inte. Vad jag dock kan säga är att det finns en ljus och en mörk sida av alla samhällsföreteelser och att vi gör rätt i att bedöma båda innan vi fattar politiska beslut.
No comments:
Post a Comment